För ett år sedan sken solen. Det hade regnat och varit disigt i kanske två veckors tid, men just den här dagen, den 19 juni, visade solen sin närvaro. Idag regnar det.När jag var riktigt liten brukade jag vaggas till sömns med låten "När lillan kom till jorden", det fick jag berättat för mig i efterhand, men "maj" byttes alltid ut till "juni" i min vaggvisa.
När lillan kom till jorden, det var en dag i juni när göken gol, sade mamma att det lyste av vårgrönt och av sol. Sjön glittrade som silver och körsbärsträdet stod i blom och svalan kvick och munter, just hit med våren kom. Och därför säger mamma, så är jag nästan alltid glad, jag tycker hela livet är som en solskensdag.
Det har gått ett år sedan jag hörde din röst och jag saknar den.
Den 19 juni, 2007 tog du ditt sista andetag. På fönsterblecket satt det en liten fågel. När du hade låtit den sista luften lämna dig, flög fågeln vidare. Det var på morgonen, men solen hade redan börjat värma. Det var så mörkt för oss som du lämnade här, trots att solen sken.
För ett år sedan sken solen. Idag regnar det. Men idag är du så nära mig ändå, du lämnade mig aldrig, men för ett år sedan var det mörkt. Idag regnar det, men med din närvaro kan jag känna solen värma ändå.
Till minne av Margaretha Larsson, den vackraste världen har sett
29 mars 1917
19 juni 2007
Även om allt
omkring mig var natt,
det blev en förklarad dag.
Jag fruktar ingenting längre,
ty döden bär
Mästarens drag.
För mig är du alltid här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar